Ola Magnell: Tomma Tunnor

Jag reser mej och gr ut ur maskernas ruin
Och vdrar ut min smak fr ljuva livet
Jag tiger mej en ton i mdosam sordin
Jag lever men har tappat perspektivet

Jag slits mellan den jag r
Och vad dom har mej till
Du ser nog att jag rr min mun
Men aldrig vad jag vill
Vad jag vill vet jag bst
Men i en vrld dr
Tomma tunnor skramlar mest

Jag r stlld av komplimanger och vacklar av kritik
Jag knkar kring frgiftad last p vgen
Dr alla tomma lften bakom nickedocksmimik
Gr mej s frstmd och s frlgen

Den som inte har ett ml
Kommer kanske ingenstans
Utan ml i munnen
Har man nd ingen chans
Den som bullrar lyckas bst
I en vrld dr
Tomma tunnor skramlar mest

P vgen ser jag mnskor utan pansar men som kan
Ta sej fram med enkla medel, kan det tyckas
Och jag begrundar orden "varken kvinna eller man
Blir frtryckt som inte lter sej frtryckas"

Frmyndare frsmr oss
Om och om igen
"Ve det folk som inte
Tuktar sina styresmn"
Dom r strst men inte flest
Men kom ihg att
Tomma tunnor skramlar mest

Jag drar mej in i skuggan av en vajande markis
Och dricker klokskap under bjrkens hngen
Men nr jag hr min stmma har den blivit alltfr vis
"Ljus som tnds av andra brinner aldrig lnge"

Lnta fjdrar ger dej guld
Men ingen sagoskatt
Jag slpper ut maximerna
Som fyller upp min hatt
En ffng liten gest
I en tid nr
Tomma tunnor skramlar mest

Jag vill reparera boningen och bygga mej en borg
Runt frstndet och kring trarna p kinden
Jag vill tnka tanken klar, jag vill unna mej min sorg
Och lyssna till mitt vemod under linden

Och vi behver inte
Fljas t i vtt och torrt
Men "den vg du gr allena
Leder bara bort"
Mot bitterhet och pest
I en vrld dr
Tomma tunnor skramlar mest

Och jag styr mot ppet vatten och vilar mej en vy
Och grter ut fr vgorna mot stranden
I skuggan av den gallergrind som tvingar mej att fly
Och bygga slott av galenguld i sanden

Men vart vi n m fly
Och var vi n gr halt
Ska vi finna samma
Gallergrindar verallt
Ett arvegods, en rest
Vad gr det att
Tomma tunnor skramlar mest